Spinna med Deb Robson

Deborah Robson och några ullprover

I augusti gick jag en kurs i fiberkunskap för Deb Robson. Deb kallade kursen "Rare Breed Fleeces for Spinners". Det handlade om brittiska fårraser, vilket ju var naturligt med tanke på var vi var, i Stirling i Skottland på UK KnitCamp 2010. Här finns samlad information om raserna: Rare Sheep Watch List

De flesta ullprover vi spann hade donerats av The Natural Fibre Company. Om du är ute efter någon speciell fiber eller ett garn är det här ett bra ställe att fråga på. Sajten är väl strukturerad med mycket information och tips. Att köpa härifrån är ett bidrag till att bevara åtminstone någon av de fårraser som håller på att försvinna.

Vi spann de här: Leicester Longwool, Wensleydale, Norfolk Horn, Soay, Castlemilk Moorit, North Ronaldsay i två olika färger, Manx Loaghtan. Vi fick också prov på Devon and Cornwall Longwool, men den var av hemsk kvalitet så vi valde att inte spinna utan bara konstatera att det är lång, kraftig ull för filt och mattor. Vi fick också pröva på en ras som inte är hotad, men ganska sällsynt: Sarah Jane hade hämtat med sig en fäll Herdwick.

Väldigt många av de här raserna har dubbel fäll. Deras täckhår är ofta grova. Man kan skilja åt täckhår och bottenull på olika sätt om man vill ta vara på den mjuka bottenullen för plagg närmast kroppen, eller täckhåren för snören och snoddar eller mattor och filtar. Det vanligaste är att kamma ullen, och det gjorde vi på kursen. Vi kammade med vanliga hundkammar. Jag hade just köpt nya ullkammar och dem placerade jag på Debs bord. Hon visade oss ullkamning, som var en ny sak för flera på kursen, bl.a. mig.

Deb kammar ull

Man kan också använda de flesta dubbla fällar utan att skilja åt de olika ullkvaliteterna. Då bereder man ullen genom att karda den. Man kan sticka eller väva garnet till tåliga, kraftiga ytterplagg, som väl står emot väta.

Det var fascinerande att se Deb jobba i klassen. Hon hade mängder av påsar med ullprover, som hon lyckades hålla ordning på. Det här var en fiberklass, inte en nybörjarkus i spinning, så hon gick inte in på spinnteknik. Vi fick själva bestämma hur vi ville spinna, och jag valde att spinna mitt default-garn, den tunna jämna tråden. Jag tänkte att jag får en bättre uppfattning om de olika ullsorterna om jag spinner dem till likadana trådar. I verkliga livet skulle jag förstås spinna fina fibrer till fina trådar och grova fibrer till grova trådar. Jag skulle också spinna med olika teknik beroende på hur jag berett fibrerna.

Dokumentation av spinnprov

Deb delade hela tiden ut nya prover, och däremellan visade hon information hon hade i datorn. Det fanns inte tid för finlir vid spinnrocken, så vi bara spann på och svettades och tog in så mycket vi hann.

Det var intensivt. Det var varmt. Det var roligt. Och det var informativt. På något märkligt sätt lyckades Deb förmedla en del av sin enorma kunskap medan vi var upptagna med att försöka få de obekanta fibrerna att snos till garn.

Golvet blev full av allt slags fnas och misslyckade trådar. Efter kursen samlade vi upp så mycket som möjligt åt Deb, som sade att hon har en vän som alltid gör så. Av det som blir över på golvet efter en kurs gör hon något kul. I Spin Off fanns det en liten grej om det i fjol tror jag.

Min nya Victoria och skräpet

Jag har nu mycket större säkerhet i att handskas med ull som inte liknar den vi oftast får tag i nuförtiden, alltså den likriktade och ofta långt processade ull som produceras för textilindustrin. För den kunskapen är jag mycket tacksam. Jag och många fler väntar med spänning på Debs bok om ull från sällsynta raser. Den blir ett avslut för hennes stora projekt som startade för ca tio år sedan. Debs blogg finns här: The Independent Stitch